Häromdagen lyssnade jag påRebecca Stella och Vanessa Lindblad så pratade dem om avundsjuka. Jag har aldrig lyssnat på deras podcast förut men jag har hört att de är väldigt roliga så slumpmässigt satte jag på just detta avsnitt. Eller det var faktiskt ett ämne som lockade mig mycket hehe.
De pratade bland annat om hur vi hanterar avundsjuka på olika sätt och tips på hur vi ska hantera avundsjuka, väldigt intressant eftersom det kanske är en av de mest vanliga känslorna vi känner. Jag kände igen mig mycket i Vanessas tankar kring det och hur hon berättade hur hon hanterar sin avundsjuka. Hon berättade att t.ex. när hon skrollar på Instagram (vilket skapar den ytliga avundsjukan) och när känslan av avundsjuka växer fram inom henne. Hon berättar att denna känsla triggar henne att jobba ännu hårdare och det är lite så jag också känner. När jag t.ex. ser bekanta ha "den där väskan" eller reser till "den destinationen" eller tar helt fantastiska bilder, då tänker jag inombords f*n va avundsjuk jag är på honom/henne men det driver mig att jobba ännu hårdare för att få till de där fina fotona eller köpa den där ap-dyra väskan.
De tog upp en rad med tips att hantera avundsjukan men det tipsen jag främst föll för är att faktiskt berömma och berätta att du är avundsjuk på personen i fråga t.ex. "Shit vad avundsjuk jag är på dig som köpte den där väskan, jag håller på att spara till den" eller bara rakt ut säga "Gud vad snygg väska". Då blir liksom du den större människan i situationen. Att ge beröm och kärlek till andra vinner man alltid på, istället för att snacka bakom ryggen. Detta behöver i princip ALLA öva på, inklusive mig - ingen är ju perfekt. Men detta var i alla fall tankar som slog mig när jag lyssnade och som jag ville dela med mig av. Jag omges av otroligt mycket ödmjuka människor som är grymma på detta och det är jag så glad för men tyvärr finns sådana som i vissa fall är sämre på detta...